Direktlänk till inlägg 30 augusti 2011
Slår kniven hårdare
och hårdare mot bordet
gång efter gång,
tills inget annat hörs mer!
Vill inte såra er mera, vill inte ser er lida mera
vill inte smärta längre, lida detta kval…
Kniven i fast grepp sitter,
slår och slår mot bordet
tryggheten här,
på fyra ben, står stadigt…
Vem har rätten att döma?
Är en mor oduglig, när akutpsyk hämtar en tidig morgon?
Eller är skåpet bättre hjälp i nöden, när alltet brister samman?
Ja, svara mig!!!!
Kniven i fast grepp sitter,
slår och slår mot bordet
medan tårarna rinner
för livet och döden.
Ja, den slår för barnen,
för männen, för vännerna,
i bordet stora hål,
för att rädda skinnet det vita
från smärta ohygglig.
Nej, tig, min vän, tig.
För i våra stugor är
lagomheten den bästa akten.
Balansera mellan skåpet och kniven,
med ett leende och vet,
att aldrig, aldrig
skall någon få veta!
Förljugenheten, tårar, leenden
och krampaktiga tag om håret.
Ja, barnen förstår
tidigt att mor, är sådan…..
… så länge hon inte söker hjälp – så är hon frisk och älskad mor!
...... Nästan direkt frågar han varför pappa inte var där. Han måste tro att jag är död. Han ville att jag skulle komma till Himlen. Blodet isas i mina ådror. Jag lägger händerna på pojken. Är rädd att jag skall fastna i någon av sladdarna och något...
En vintermorgon i februari 2007, knackade det på vår dörr.. Jag hörde inte första lite blyga knackningen... men hundarna hörde, lyfte på öronen och huvudena... Petri sköt upp som ett skott ur sängen, drog på sig jeansen och dök ner för trapporna....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|