...... Nästan direkt frågar han varför pappa inte var där. Han måste tro att jag är död. Han ville att jag skulle komma till Himlen.

Blodet isas i mina ådror. Jag lägger händerna på pojken. Är rädd att jag skall fastna i någon av sladdarna och något hemskt skall hända... Försiktigt smeker jag pojken och frågar, sa han verkligen sa - Ja, pappa sa att jag skulle få komma till himlen..

Svimfärdig och yr av trötthet och hunger satte jag mig ner. Pojken har åter fallit i dvala. Det börjar bli morgon på intensiven och personalen babblar på sitt språk. Vi får ligga nedanför pojken, på en gammal madrass och en gammal filt över oss. Finns ingen chans att jag somnar. Tankarna mal i huvudet och jag är intensivt medveten om att HAN KAN INTE HA GJORT DET!!!

Min hjärna vill inte ta emot det, att han är död, att han försökt döda vår son, vår älskade son. Sonen som bodde hos honom på landet. En timmes resa från oss. Hur kunde han göra så mot oss????

Några timmar senare sitter jag med en Social Worker och en polis. Det är förhör. Jag får lämna en redogörelse för vad jag vet, vem fadern var och om jag kunnat ana något dylikt....

Nej, vem fan anar att en pappa skall försöka ta ihjäl sin son under semesterresan???

Direkt efter förhöret körs vi till bårhuset för identifiering.......... Ja, det var han.... Inte mycket mer att säga än att en del av mitt hjärta gick sönder. Den delen som fortfarande hade tilltro till mänskligheten, den delen som litade och på sin exman. Den delen som la sitt älskade barn under hans ansvar... Det gick sönder. Naturligtvis sörjer jag människan, samtidigt som jag fortfarande bara vill skrika rakt ut...

att jag HATAR DIG!!! JAG HATAR DET DU GJORDE MOT POJKEN, DIN FAMILJ, MIG OCH MIN FAMILJ!!!! JAG HATAR ATT LEVA I KONSEKVENSERNA AV DIN FÖRVIRRADE HJÄRNAS OHYGGLIGA DJUPDYKNING!!!!

Vi blir lovade en svensktalande psykolog till pojken. Han behöver professionell hjälp omedelbart! Och på kvällen kommer en underbar judisk man, dr. Erel Sharit, som är en framstående jungiansk psykoanalytiker, som även föreläser i Sverige. Han har bott och arbetat flera år i Sverige och har numera en egen klinik i Israel!

Dr. Sharit kom till oss, med en sådan värme och ödmjukhet som jag sällan sett hos yrkesmänniskor. Han lyssnade på oss, han lyssnade på pojken och han la sina händer runt mig och pojken när jag skulle meddela pojken att hans älskade pappa är död. Det var hemskt.

Jag ville smita, skrika, tjura, försvinna - bara jag slapp säga till den lille försvarslöse pojken som redan lidit tillräckligt - att hans pappa är död. Borta! Den store, bufflige, glade pappan! Han är borta! Finns inte! Finito!

Och psykiatern fanns där med mig och pojken. Han höll sin ena hand på pojkens huvud och den andra på mig. Och han lotsade oss varligt genom detta... Petri stod i fotändan av sjukhussängen! När pojken får höra att pappa är död, sänker han blicken.. men bara ett ögonblick... och sen tittar han upp med en klar och ren blick på Petri... och frågade... då blir du min pappa nu??? Då brast det för både mig, Petri och psykoanalytikern.....

forts. kommer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  smaka   jag ber dig älskade, smaka mitt inre   skär upp med orden mitt bröst       bevittna det bultande innandömet   smyg ner ja, smyg innan jag hinner reagera ner dina ord v...

       Slår kniven hårdare och hårdare mot bordet gång efter gång, tills inget annat hörs mer!     Vill inte såra er mera, vill inte ser er lida mera vill inte smärta längre, lida detta kval… Kniven i fast grepp sitter,...

  En vintermorgon i februari 2007, knackade det på vår dörr.. Jag hörde inte första lite blyga knackningen... men hundarna hörde, lyfte på öronen och huvudena... Petri sköt upp som ett skott ur sängen, drog på sig jeansen och dök ner för trapporna....